Karin Moberg

Sååå trött! Har jobbat mellan sju och fem i stallet idag. Inget kort pass direkt och att gå upp innan sex en söndag är aldrig roligt. Idag var inget undantag utan t.o.m. värre än vanligt.. Har sovit ganska dåligt hela veckan men gick hem tidigt igår för att vakna någotsånär pigg, den planen gick i stöpet. Vid tretiden klampar två kompisar till min kombo in i lägenheten och lever rövare. Tydligen hade den ena blivit lovad sängplats och såg det som att han fick göra vad han ville, ta med en vän och leva livet. Det blev bråk kan jag säga. Vilken idiot!

Det är så mycket bebisar i min omgivning just nu. Först min bästa vän Jennifer men utöver det får fem stycken i min familj barn inom loppet av nio månader. Två har redan fött och några har dessutom barn sedan tidigare så ni kan ju förstå hur mycket små knoddar det är på våra familjeträffar. Det är faktiskt ganska mysigt men också konstigt på något sätt. Jag har alltid varit yngst men nu är det massa små nya, oförstörda liv med i bilden. Jag blir alltid så rädd att göra något som förstör, något som ger dem ett ärr för livet. När jag träffar barn börjar jag alltid tänka på allt dåligt som finns i världen och hur mycket jag önskar att de slipper ta del av sådant. Men jag finner mig själv i ungefär samma situation som när jag ska börja fundera på universums oändlighet eller hur liten roll jag spelar i den. Det finns liksom inget jag kan göra. Hej pretto heter jag. Tack och hej!