En annan del av Norrtälje
Norrtälje har för mig varit en riktig skräckupplevelse! Har nog aldrig sett så mycket inavlade människor på en och samma gång. Gled in på ett café och det kändes som om jag kommit rakt in i serien En annan del av Köping. Fast inte den mysiga delen, där man vet hur det ligger till, förstår hur man ska förhålla sig till allt och kan tycka att alla är ganska härliga människor, utan den mörka, hemliga, twilight-zone delen där man inte riktigt vet hur det står till.
Jag älskar att fynda och när jag såg att det var loppmarknad kände jag att hoppet vaknade på nytt. Ack så lite jag visste! Klev in en lokal och möttes av en frän, stickande lukt. Min mage knöt sig och när mina ögon vant sig vid ljuset kunde jag se varför. Jag befann mig i Frälsningsarméns lokaler och väggarna var klädda av kors, Jesus och olika hetsande budskap som att domedagen är nära och liknande. När flocken av frälsare närmade sig sprang jag snabbt igenom lokalen till nästa del, över gården. Jag ångrade mig snabbt. Här var det snäppet värre! Jag kunde inte riktigt se om de som jobbade var vanliga människor eller om de kom från en annan del av universum.
Det är inte det att jag hatar Frälsningsarmén, jag tycker om alla organisationer som gör nånting bra, jag älskar t.ex. att handla på Stadsmissionen för att kunna göra en god sak för hemlösa. Däremot så har jag så svårt för kristna. Jag tycker självklart att man ska leva ett gott liv, tänka på sin nästa och så men djupt kristna människor skrämmer mig något så oerhört! Alla kristna jag känt ser ner på andra icke-kristna och det verkar nästan som att de tror att de kan göra vad fan som helst bara för att de sedan går till kyrkan och ber om Guds förlåtelse. Ett exempel på denna skenhelighet finner man hos en av Sveriges största artister. Hon har enligt säkra källor blivit tagen för narkotikainnehav minst två gånger och snortar en lina kola innan varje uppträdande. Hon var konstant otrogen mot sin ex-man och älskar orgier. Men det är det ingen som tror, eller vågar i alla fall inte tala om det, hon är ju trots allt Guds bästa barn i svenskarnas ögon.
Nu har jag precis satt mig på bussen i Norrtälje för att åka tillbaka till Stockholm, mitt älskade Stockholm, och det första jag hör är en fullis som sitter och talar om Gud och att domedagen är nära. Jag är rädd.
Men så får man ju inte glömma bort att alldeles utanför Norrtälje ligger Knutby. Knutby-pastorn har förresten gift sig i fängelset. Helge Fossmo är nygift och jag är singel. Nej men okej..
