Indiern
Mitt ex Martin har en vän som heter Peter. Peter har indiskt påbrå. Jag har aldrig tänkt på Peter som indier utan som Peter.
En kväll sa Martin till mig att han skulle till Pontus by the sea med sin vän indiern. Jag frågade vem det var och han sa att om jag skulle träffa honom så skulle jag känna igen honom. Jag går senare ut för att möta upp Martin och hans mystiske indiske vän men när jag kommer fram så ser jag bara Martin och Peter. Martin går på toaletten och jag frågar Peter:
Jag: Var är indiern?
Peter: Vem?
Jag: Martin sa att han skulle träffa nån som kallas för indiern.
Peter: Vaddå? Menar han mig? Jag är ju egentligen indier men jag visste inte att jag kallades för det bakom ryggen.
(Jag kommer på hur otroligt puckad jag är)
Jag: Ja! Nej.. Nej! Det va inte du utan någon annan.. Du är ju liksom inte indiern. Du är ju Peter. Nej det va nån annan. Han kunde nog inte komma. Nej det va inte du. Det va nån annan.
Det tyckte jag var lite ångest.
HAHAHA!!
Situationerna man älskar. Drog en liknande till en ny kille på mitt jobb för några månader sedan.
(Bakgrunden var att vi skulle ha fest på jobbet och folk hade nominerats till olika saker, typ "årets receptionist", som jag nu började kommentera)
Jag: Jag förstår inte hur de har valt ut de nominerade? I den här kategorin är den där jobbiga Sara Berg nominerad, och Anna, vem fan röstar på henne?
Han: Du menar Anna som jag är tillsammans med?
Jag: Ehhh, neee, assåå... den Anna som jag tänker på är singel...
Han: Är du säker? Hon är blond, page, skall börja jobba lite i kassan? (Jepp, helt rätt Anna)
Jag: Neeej, då är det inte hon jag tänker på, jag måste blandat ihop namnen!
Historien förtäljer icke huruvida han svalde min bluff eller ej...
Du är guld roligast. Jag kan riktigt se framför mig hur det där gick till. I love you!
