Karin Moberg

Jag var så hungrig så skulle Mikaela smaka.. Se vad som händer när man ska vara snäll och givmild!



Hur gick det här till? OBS! Inte min..

Såg precis på "Bonde söker fru". Deltagarna fick frågan: Hur mycket kan ni om grisar? Mitt svar på detta hade varit: Jag kan ingenting om grisar men jag kan väldigt mycket om svin!

Folk talar om hur jobbigt det är att bli vuxen. Efter tonåren blir allt plötsligt på riktigt och det är dags att börja ta ansvar. Det är dags att välja vad man vill jobba med i resten av livet, dags att hitta någon som man kan tänka sig att bilda familj med i framtiden, dags att börja betala räkningar osv. Detta skapar en otrolig prestationsångest hos många ? inte minst hos mig. Men hur jobbigt det än är att ta tag i dessa punkter är jag så glad att jag inte längre är tonåring!

Förra helgen såg jag filmen "Hipp hipp hora" på TV och kände mig otroligt illa till mods. Filmen handlar om en 13-årig tjej som börjar sjuan. Hon blir alldeles för berusad på en fest, däckar och blir fotograferad utan trosor. Dagen efter cirkulerar dessa bilder i skolan och tjejen blir kallad för hora. Jag såg den för några år sedan när den precis kom ut, men reagerade inte alls på samma sätt då, kanske för att jag var yngre och inte kunde se vad filmen egentligen handlade om. Då skrattade jag och tyckte den var komisk - nu fick den mig att gråta och vilja bli aktiv i någon förening à la "Friends".

Några helger sedan misshandlade ett gäng 16-åringar en jämngammal kille till döds. Varför? Det är det ingen som riktigt vet.

Kommer ni ihåg hur det var att vara fjorton, femton, sexton? Rädslan man kände för att inte passa in? Trycket från kompisar att vara ?cool? och prova nya saker? Alla hormoner överöste kroppen, ena dagen var man sprudlande glad, nästa hatade man allt och alla. Det fanns ingen äldre förebild man riktigt kunde tala med, föräldrarna var ju sjukt gamla, töntiga och kom inte alls ihåg hur det var att vara ung, framförallt fattade de inte hur det var nu! De enda man kunde ty sig till var sina kompisar och hur mycket visste egentligen de om livet? Alla problem man mötte (t.ex. hur man skulle kunna fixa sprit till en häxa, intala föräldrarna att man bara skulle gå på bio och lyckas ta sig hem utan att de märkt i vilket skede man egentligen var) kändes som de största problemen i världen och kanske var de just det. Ofta slutade det på Mariapol för vissa, i en buske för andra eller kanske till och med i ett sjukhusbesök efter en misshandel. Jag skulle aldrig klara av ett sådant liv nu.



Jag säger bara; tack och lov att jag inte är 13 och går i högstadiet igen!

är jag (som går att utläsa i tidigare inlägg) aldrig någonsin sarkastisk..

Nej jag försöker mig absolut inte på ett förlöjligande baserat på folks fördomar. Att bibliotekarien ifråga var gay är kanske inte helt relevant. Jag reflekterade bara över situationen som den såg ut. Det är för den delen inte på något sätt bevisat att han är gay överhuvudtaget. Kanske var jag bara lite för självgod och antod att han var det då han inte föll för mina ursäktande "puppy-eyes". Jag ber hemskt mycket om ursäkt om jag förnärmat någon, det kommer aldrig mer att ske.

Då jag ännu inte skaffat internet hemma tar jag vara på varje tillfälle att låna en allmän dator. I tron om att jag kanske kunde sätta mig på biblioteket och plugga (som om!) lockade internet och facebook mer. Efter att ha kollat min mail blev jag ombedd att byta dator då den jag satt vid skulle användas till lån av böcker. Jag gjorde som jag blev ombedd och satte mig i rummet brevid och skrev inlägget om Zlatan. Jag hör upprörda röster från andra rummet och in kommer Djursholms enda gay bibliotekarie.

Gay bibliotekarie: Har du ändrat något på den här datorn?
Jag: Nej, hurså?
Gay bibliotekarie: Vad gjorde du här inne?
Jag: Jag kollade min mail.
Gay bibliotekarie: Jaha ja.. (mutter mutter)
Han går tillbaka till rummet brevid med dator #1 och jag hör hur han säger arga saker om mig. Då jag inte klarar av att folk talar illa om mig bakom min rygg går jag dit för att fråga vad det är talan om.
Jag: Finns det något jag kan hjälpa till med kanske? Jag är ganska bra på datorer.
Gay bibliotekarie: Nej, någon har ändrat saker på datorn och det är strängt förbjudet. Har du använt msn?
Jag: Nej, jag kollade som sagt bara min mail.
Gay bibliotekarie: Någon har satt msn som startsida. Det har hänt på en annan dator här förut. Har du använt våra datorer förut?
Jag: Nej.

Jag ser att han inte alls tror på mig och han är jävligt förbannad. Tydligen är jag det värsta som hänt Djursholms bibliotek någonsin - jag är en riktig ligist! Tog först illa vid mig, enda tills jag kom fram till att det för det första inte var jag som ändrat något och för det andra dör nog ingen av att msn är startsida i två sekunder. Men för mr gay bibliotekarie var detta det värsta som hänt honom. Kanske dags att byta jobb och käka lyckopiller? Eller i alla fall läsa en bok om anger-management?

no see..