Karin Moberg

Det finns knappt något mysigare än att ta med sig datorn och knalla ner till ett café för att skriva lite. Jag älskar att titta på folk. Det finns så mycket märkliga original och alla dessa kufar ger mig inspiration.

Förmodligen sitter någon och tänker precis samma sak om mig.

Ser mig själv utifrån som ett rödhårigt yrväder med gipsad arm som sitter och gungar med till musiken. Ibland sprider sig ett stort leende i ansiktet då jag kommit på en (vad jag själv tycker är genialisk) idé, ibland muttrar jag bittert för mig själv när jag kört fast och ibland bara sitter jag och stirrar uttryckslöst. Tar en klunk av kaffet och gör en märklig min då jag än en gång kommer på att det har blivit kallt och beskt. Ställer till en smärre scen på väg till toaletten med nervält glas och islagen tå eftersom jag för mig lika graciöst i ett rum som en elefant i ett vitrinskåp.

Hoppas jag kan inspirera någon i alla fall..