Karin Moberg

Jag tycker inte om det här som status på en blogg:

House, housewife, Volvo. I'm trying on adult life for a week.

Särskilt inte när det är jag som definieras som housewife..

Så, vad har jag pysslat med sen i torsdags?

I fredags skrev jag tentan, det var det värsta jag gjort på länge och jag vill helst inte prata om det so I won't. På kvällen fick världens bästa frisör Eleonor äran att styra upp mitt hår. Jag tröttnar ju väldigt fort på det mesta och nu vill jag inte vara rödtott längre så vi tog första steget back to blond.



Efter det drog jag med mig fröken till Riche och mötte upp mr Walter, hans vän Robert, Micki och Fanny.





Blev en tripp till Teatergrillen för att möta upp Ådi och Josefin, väldigt trevligt men alldeles för kort.



Kvällen fortsatte på O-baren och Berns också, mycket otippat. Jag åt världens tröttaste varmkorv, den var gråare än dagens väder.

I lördags kunde man ju inte bli annat än glad av att vakna upp till världens finaste väder. Efter frukost i solen på Nytorget blev det långpromenad till Moderna Museet för att se Andy Warhol utställningen. Vi insåg dock att det inte var en så bra idé, alldeles för mycket folk så vi skippade det. Njöt av solen, provade glasögon och åt en sen lunch på Ljunggrens istället.







På kvällen hade den fantastiska miss Jessica Broms födelsedagskalas på Hotellet. Tyvärr tog jag inte en enda bild, kanske i och för sig var lika bra.. Tittade förbi Riche (oväntat) och Berns (that was a first).

Söndagen spenderades på jobbet, inte så roligt faktiskt.



Men avslutades desto bättre i en jacuzzi..

Måndag, Tisdag - inte mycket att säga om. Skola, mat, sömn. Lite rastlös nu. Måndag bjöd iofs mamma på middag vilket var väldigt mysigt. Och igår åt jag tacos. Det var gott. Nu börjar jag svamla.. Tacos för mig!

Fick en kommentar att det ekar här inne på bloggen, ska genast skärpa mig!

Skulle behöva lugnande.. Nu är det kris!

Det kommer gå bra imorgon. Det kommer gå bra imorgon. Det kommer gå bra imorgon. Det kommer gå bra imorgon. Det kommer gå bra imorgon. Det kommer gå bra imorgon. Det kommer gå bra imorgon. Det kommer gå bra imorgon.

Åååå va jag ska njuta när det här är över!

Jag skulle vilja vinna några miljoner.

Då skulle jag köpa ett slott



resa



lägga mig på en strand



och absolut inte läsa om estetiska paradigmskiften..

För en mysigare pluggatmosfär

Jag tar tillbaka inlägget jag skrev om att jag inte behövde plugga.. Har tenta på fredag och jag är så körd! Det här är ännu ett inlägg om att det inte är värt att skjuta upp saker till sista sekund. Så varför gör jag det? Har absolut nada självdisciplin. Och nu när det verkligen är kris, måste banka in 1000 sidor jag inte läst till i övermorgon, slår mina koncentrationssvårigheter in. Kan inte läsa mer än fem minuter innan jag måste göra något annat. Har städat köket tiptop. Nu börjar jag blogga. Går nog ut och springer snart. VAD HÅLLER JAG PÅ MED??!! Måste plugga.. Någon som har förslag på hur man koncentrerar sig på bästa sätt om man lider av vuxen-ADHD?

GHA!!

Kära vår,

Jag saknar dig så mycket så det gör ont i kroppen! Jag har sett tecken. Är du på väg?

Kommer du ihåg första gången vi sågs? Vi tog ett iskallt dopp i havet och jag blev förkyld.

Och vår första promenad. Ljudet av sandat asfalt under mina fötter. En bänk i solen där vi satt och drack kaffe ihop. En fågel som flyttat hem igen.

På kvällen frös jag. Du lade en filt över mina axlar och tände en brasa. Sedan satt vi i timmar och tittade in i elden som sprakande levde sitt eget liv. Jag drack rödvin, tror det var en shiraz.

Jag var nykär.

De ljumma dagarna övergick till en het passion. I timmar låg vi omslingrade i gräset, i sanden, på klipporna. Doppen gjorde mig inte längre förkyld, jag vande mig vid det silkeslena, svalkande. Du ville inte bada utan njöt i solen. Vi grillade. Jag ville ha mitt kött rött, du ville aldrig ta bort ditt från elden. Värmen var din vän.

Så långsamt blev det svalare igen. Vi fick rutinerna och föll båda in i en sakta lunk. Dina ömma händer smekte inte längre min bara hud, mellan oss kom ett lager av ull. Jag kokte te för att värma våra allt svalare själar. Det hjälpte inte.

Allt blev kallt, iskallt. Allt blev mörkt, det som en gång varit så färglatt tonade ut i gråskala. Grillat blev filmjölk. Vår relation blev som mellanmjölk som stått för länge på diskbänken. Tillslut försvann du. Inte ett spår av det liv du gav fanns kvar. Världen gick i ide.

Det kändes som jag aldrig skulle se dig igen, aldrig mer känna den värme och det ljus du gav mig. Men så nu, på en morgonpromenad längs vattnet, såg jag dig. Eller i alla fall en skymt av dig. Din mjuka smekning mot min kind. Dina varma andetag mot min nacke. Jag kände dig och jag kände lycka. Och lite rädsla. Är du på väg nu igen?

Kom hit och ta mig med storm! Få mig att sprudla, få mig att leva. Jag vill springa barfota igen. Jag vill ta det där alldeles för tidiga doppet och gå med för lite kläder i en inte riktigt tillräckligt värmande sol. Kom hit och gör mig spontan. Kom hit och rör upp min värld. Kom hit och gör mig nykär.

Jag väntar..

Min bror har lagt upp den här bilden på honom och nya sonen Oliver på sin blogg:



Som kommentar har han fått:

Anonym sa...

Vad fin han ar!!!! Sa mysigt det ser ut nar han ligger pa ditt brost Sara.
Kram Helena, N8 och Elin

Anders, du ser tydligen ut som en kvinna. Det tycker jag är roligt..

Skulle ha tävlat ridning idag men eftersom armen fortfarande inte är bra kunde jag inte vara med. Tog en lugn kväll igår med någon jag tycker mycket om och vaknade pigg och på bra humör idag. Bestämde mig för att röra lite på mig och har precis varit ute och sprungit. Det var faktiskt riktigt skönt men jag får lite panik av alla andra som är ute och motionerar. Alla har ordentliga springställ och något speciellt, nästan religiöst, i blicken. De ser att jag är nybörjare för jag har vanliga mjukisbyxor och en gammal blommig hoodie och inte spandex-setet från Nike eller liknande. Men de vill uppmuntra mig, nickar som att de säger "Det är bra, du är på väg". Jag lovar att de inte dricker vin. Eller äter kött. Lever säkert på groddar. Jag ska aldrig bli som dem. Det lovar jag.

Jag vill ge en eloge till svenska journalister som gör ett utomordentligt jobb.

Det finns knappt något mysigare än att ta med sig datorn och knalla ner till ett café för att skriva lite. Jag älskar att titta på folk. Det finns så mycket märkliga original och alla dessa kufar ger mig inspiration.

Förmodligen sitter någon och tänker precis samma sak om mig.

Ser mig själv utifrån som ett rödhårigt yrväder med gipsad arm som sitter och gungar med till musiken. Ibland sprider sig ett stort leende i ansiktet då jag kommit på en (vad jag själv tycker är genialisk) idé, ibland muttrar jag bittert för mig själv när jag kört fast och ibland bara sitter jag och stirrar uttryckslöst. Tar en klunk av kaffet och gör en märklig min då jag än en gång kommer på att det har blivit kallt och beskt. Ställer till en smärre scen på väg till toaletten med nervält glas och islagen tå eftersom jag för mig lika graciöst i ett rum som en elefant i ett vitrinskåp.

Hoppas jag kan inspirera någon i alla fall..

Ska man va kärare än vanligt då?

I förrgår var jag hemma hos Fanny och Mikaela på middag och blev bjuden på denna underbara gourmetmåltid:



Och igår lagade mr Walter en helt fantastisk middag..



Jag var tydligen lite för glupsk för att ta kort på middagen men det blev i alla fall lammfärsbiffar, pasta och en fantastiskt god tomatsås. Hur bra kan man ha det?

Idag lagade jag mat själv.

Så jag gick till doktorn igår och vad fick jag för det? En gipsad arm.. Peritendinitis crepitans i ext carpi, eller som jag förstod det - något fel runt senorna. Så nu ska jag gå till läkaren varje dag för att få sprutor och jag får inte röra handleden så den gipsade de. Typiskt mig att få sådana konstiga saker. Nästa gång är det väl någon afrikansk sömnsjuka eller liknande.



Så svullen var den



Ångest

Nu har min arm svullnat ännu mer och börjar anta en rödblå ton.. Kanske är dags att ta sig till farbror doktor idag.

Jag kan knappt skriva.. Vaknade igår med någon konstig svullnad på underarmen och sedan dess har den bara blivit större och större. Idag kan jag knappt använda högerarmen alls, märkligt. Någon som vet vad det kan vara?

Helgen var riktigt lyckad. Efter galej måndag till torsdag fick det bli en lugn (mysig) fredag men lördagen blev desto galnare.



Vi var på väg till Landets treårsjubileum men kön var så sjukt lång så det var inte riktigt värt det kände vi. Det blev istället en taxi till Gamla Stan där Jonas Kleerup och Sophia Bendz ordnade fest.



Johan Walter, lika härlig som vanligt






Space Age Baby Jane uppträdde



En snabbis till Riche och Berns





Sedan tillbaka till Gamla Stan



Där vi agerade modeblogg









Evelina hade helt fantastiskt hår kvällen till ära



Min hatt var mycket populär



Och natten flög iväg, avslutades med en (inte så) väl behövd måltid på Folkets Kebab. Jag har idag köpt nya springskor..