Karin Moberg

Hur stor är chansen att man får två horn helt rätt placerade på ett kort? Lite creepy..

Här kommer några tips på saker man kan göra för att piffa upp vardagen:

- Ta tunnelbanan istället för att gå (det är alltid trevligt att sitta bredvid Alkis-Alex, Blottar-Bosse eller Peddo-Peder)
- Titta på extremt givande och intellektuella program som "Bonde söker fru"
- Ta en resa, ändstationen Hässelbystrand på gröna linjen kan ju vara spännande
- Rensa avloppen i badrummet kan vara en riktigt händelserik och exotisk upplevelse
- Diska istället för att plugga
- Skriva meningslösa blogginlägg istället för att plugga

Innan matchen Sverige - Danmark(?) satt jag och två kompisar och åt lunch på Baresso på Nybrogatan. Kände mig stressad, skulle hem och plugga, och behövde en kaffe att ta med. Då maten var allt annat än till belåtenhet och personalen enormt otrevlig bestämde jag mig för att gå över till Crème istället. När jag stod där och väntade på att min latte skulle bli klar kom Zlatan in genom dörren. Jag reflekterade väl inte så mycket över detta utan vände mig om igen och stirrade på kaffet som snart var klart.

Då hör jag:
Zlatan: Tjena, hur är läget?
Jag: Jo tack bra. Själv då?
Zlatan: Jo det är bra.
Jag vänder mig om igen och stirrar på kaffet.
Zlatan: Ska du äta lunch?
Jag: Nej, jag ska bara ta en kaffe att ta med.
Jag vänder mig åter om och stirrar ännu en gång på kaffet.
Zlatan: Jag tänkte att annars finns det nämligen en ledig plats vid vårt bord.
Jag: Nej tack, det är bra. Jag ska hem.
Jag får min kaffe och går.
Jag: Men ha en trevlig lunch.

Nej men okej.. Här får man en chans att äta lunch med Zlatan och tackar nej. Antar att jag som alla andra svenskar är lite för mån om att inte verka kändiskåt men hade det inte varit fantastiskt roligt att på frågan "Vad har du gjort idag?" kunnat svara "Jag åt lunch med Jennifer och Helena och sen åt jag lunch med Zlatan"? Tydligen inte. Istället tog jag min latte, gick hem och försökte plugga och ringde alla jag känner för att berätta att jag kunde ha ätit lunch med en av Sveriges mest kända personer.

Norrtälje har för mig varit en riktig skräckupplevelse! Har nog aldrig sett så mycket inavlade människor på en och samma gång. Gled in på ett café och det kändes som om jag kommit rakt in i serien En annan del av Köping. Fast inte den mysiga delen, där man vet hur det ligger till, förstår hur man ska förhålla sig till allt och kan tycka att alla är ganska härliga människor, utan den mörka, hemliga, twilight-zone delen där man inte riktigt vet hur det står till.

Jag älskar att fynda och när jag såg att det var loppmarknad kände jag att hoppet vaknade på nytt. Ack så lite jag visste! Klev in en lokal och möttes av en frän, stickande lukt. Min mage knöt sig och när mina ögon vant sig vid ljuset kunde jag se varför. Jag befann mig i Frälsningsarméns lokaler och väggarna var klädda av kors, Jesus och olika hetsande budskap som att domedagen är nära och liknande. När flocken av frälsare närmade sig sprang jag snabbt igenom lokalen till nästa del, över gården. Jag ångrade mig snabbt. Här var det snäppet värre! Jag kunde inte riktigt se om de som jobbade var vanliga människor eller om de kom från en annan del av universum.

Det är inte det att jag hatar Frälsningsarmén, jag tycker om alla organisationer som gör nånting bra, jag älskar t.ex. att handla på Stadsmissionen för att kunna göra en god sak för hemlösa. Däremot så har jag så svårt för kristna. Jag tycker självklart att man ska leva ett gott liv, tänka på sin nästa och så men djupt kristna människor skrämmer mig något så oerhört! Alla kristna jag känt ser ner på andra icke-kristna och det verkar nästan som att de tror att de kan göra vad fan som helst bara för att de sedan går till kyrkan och ber om Guds förlåtelse. Ett exempel på denna skenhelighet finner man hos en av Sveriges största artister. Hon har enligt säkra källor blivit tagen för narkotikainnehav minst två gånger och snortar en lina kola innan varje uppträdande. Hon var konstant otrogen mot sin ex-man och älskar orgier. Men det är det ingen som tror, eller vågar i alla fall inte tala om det, hon är ju trots allt Guds bästa barn i svenskarnas ögon.

Nu har jag precis satt mig på bussen i Norrtälje för att åka tillbaka till Stockholm, mitt älskade Stockholm, och det första jag hör är en fullis som sitter och talar om Gud och att domedagen är nära. Jag är rädd.

Men så får man ju inte glömma bort att alldeles utanför Norrtälje ligger Knutby. Knutby-pastorn har förresten gift sig i fängelset. Helge Fossmo är nygift och jag är singel. Nej men okej..

Mitt ex Martin har en vän som heter Peter. Peter har indiskt påbrå. Jag har aldrig tänkt på Peter som indier utan som Peter.

En kväll sa Martin till mig att han skulle till Pontus by the sea med sin vän indiern. Jag frågade vem det var och han sa att om jag skulle träffa honom så skulle jag känna igen honom. Jag går senare ut för att möta upp Martin och hans mystiske indiske vän men när jag kommer fram så ser jag bara Martin och Peter. Martin går på toaletten och jag frågar Peter:

Jag: Var är indiern?

Peter: Vem?

Jag: Martin sa att han skulle träffa nån som kallas för indiern.

Peter: Vaddå? Menar han mig? Jag är ju egentligen indier men jag visste inte att jag kallades för det bakom ryggen.

(Jag kommer på hur otroligt puckad jag är)

Jag: Ja! Nej.. Nej! Det va inte du utan någon annan.. Du är ju liksom inte indiern. Du är ju Peter. Nej det va nån annan. Han kunde nog inte komma. Nej det va inte du. Det va nån annan.

Det tyckte jag var lite ångest.

Som jag har längtat! En hel vecka ute på landet med min fantastiska bror och underbara svägerska (och såklart mamma och Björn men de träffar jag ju lite oftare). Jag har verkligen sett fram emot att komma bort från stan i en liten tid men well well? Nu har jag småångest. Nej men patetisk som jag är känns det väldigt märkligt att spendera en hel(!) vecka med att inte göra någonting alls. Lite överdrivet absolut, det är ju trots allt rena rama lyxen här ute med pool, bastu, nära till havet osv. men det känns lite konstigt att inte vara "där det händer". Vem ska nu låtsas jobba på F12 och bli halvt mobbad halvt varmt omhändertagen av bartender-Jonas? Vem ska tralla in på China efter att vakten snällt sagt till att det bara är vatten som gäller för mig ikväll? Vem ska bli utskrattad av pointern på Spy Bar (ingen vet varför may I point out) för att sen stå och "imponera" med franskan? Well, jag antar att det är ungefär 100 andra wanna-bes där ute men jag tror ändå inte att någon gör det så bra som jag. Ja jag vet, det är ett jävla liv man lever!